Antti är en av de personer vars historia sammanfattar vad Aurala kan erbjuda när det är som bäst: nya möjligheter, modet att experimentera och upptäcka sina egna styrkor.
Du jobbar på Iltaolkkari, men hur hamnade du där?
Allt började med en CV-workshop som Hanne och Laura (Auralas OOO-projekt) kom för att hålla för Kajars grupp. Det var trevligt och intressant, även om jag inte behövde CV:t till någonting. Jag var tvungen att tänka på olika sätt att uttrycka saker. Så man kan inte bara skriva "Jag är arbetsam, energisk och plikttrogen" utan man måste öppna upp det och berätta det annorlunda, vad det betyder i praktiken. Att tänka på det var verkligen nyttigt för min egen självkänsla. Jag hade också några personliga möten med Hanne, där vi diskuterade framtiden - eventuella jobb och studier. Jag funderade på att fortsätta med gymnasiet, eftersom jag hade varit där och det var bekant. Å andra sidan tänkte jag lite hela tiden på om det fanns något annat.
Jag fick också chansen att prova kurserna på Aurala Community College, och eftersom jag gillar att röra på mig blev jag exalterad över yoga. Jag gick dit för att prova, men det var inget för mig. När jag läste Aurala-tidningen på Kajari blev jag sedan exalterad över kursen Grunderna i teckning. När jag hörde talas om möjligheten att delta i kursen med ett studiestipendium blev jag ännu mer exalterad. Jag ansökte om stipendiet och fick det.
Varifrån kom idén till att rita, till exempel, gillade du illustrationer i skolan?
Jag minns inte ens de där lektionerna. Jag minns hemma, när det fanns Arabia-blommor på köksväggen, och jag övade på att rita genom att kopiera dem. I mellanstadiet tog hiphopkulturen, rapmusiken och graffiti mig bort. Vi övade på att göra graffiti, bilder och tekniker i grupp. Man utvecklas bättre när man arbetar tillsammans och får stöd och råd från andra.
Så teckning är nog också relaterat till att vara tillsammans och göra saker?
Ja, det stämmer. Att rita kräver en specifik tid, plats och grupp för att jag ska kunna göra det – till skillnad från träning, som lätt kan göras utan någon särskild plan.
Vad var det bästa och svåraste med ritkursen?
Att rita en nakenmodell var svårt. Jag var tvungen att släppa taget om självkritiken när det fanns så ont om tid. Så det var meningen, jag var tvungen att bara släppa taget. Det bästa var att få nya perspektiv på teckningen. Förut var teckningarna linjer och nu är de ljus och skuggor.
Hur är det med aftonklänningar? Hur hamnade du där?
När jag först hörde talas om kvällsklubbarna tänkte jag att det skulle vara trevligt att gå och titta på dem. Det verkade vara ett drogfritt och hälsosamt program. Men av någon anledning kom jag aldrig till skott. Jag gick på ett rehabiliteringsprogram på den tiden och det var också ganska bra att vara där, men för det mesta var jag ensam och pysslade lite.
Sedan i Kajari blev jag erbjuden ett provjobb på kvällsklubben och jag tänkte att jag definitivt skulle gå dit och titta. Herregud, mottagandet var fantastiskt, soligt. Alla var så trevliga. Här på Aurala finns det något… något liknande, jag vet inte ens vad det är, men allt här är så. Aurala är ett bra ställe att utvecklas på!
Ensamhet är den mest obehagliga känslan jag någonsin haft. Pengar hjälper inte med det, oavsett hur hårt man jobbar och har vänner. Det är spännande när det finns människor runt omkring en, men så inser man plötsligt att man är ensam och bara gör de dagarna från morgon till kväll.
På Iltaolkkari har jag hittat min sociala förmåga, vilket är fantastiskt, eftersom jag alltid har trott att jag var mer av en ensamvarg. Det är trevligt där, när man kan prata med folk eller, å andra sidan, inte prata och bara vara. Eller delta genom att göra något.
Hur går man vidare härifrån?
Nu har jag ett 10 månader långt betalt jobb på Auralas kvällsklubbar. Om jag fortfarande är intresserad av vägledning efter det kommer jag att söka till något liknande. Jag har också funderat på att utbilda mig till erfarenhetsexpert. Jag vill vara till nytta för andra, efter att ha upplevt och överlevt alla möjliga saker själv. Man måste dock vara försiktig så att man inte rycks med. Gemenskapen omkring sig är viktig för att förbli drogfri.
Och vilken Aurala-kurs kan bli nästa?
Nå, någon på kvällsklubben föreslog en improvisationskurs åt mig, men det skulle vara helt hemskt. Å andra sidan skulle det definitivt kännas fantastiskt att ha gått igenom en. Jag skulle också vilja veta hur man spelar gitarr och jag har provat det i ett par timmar, men det har bara inte fungerat. Då är det svårt att hålla motivationen uppe.
Det bästa vore att fortsätta rita. Man måste lita på sina egna styrkor, vilket ger en möjlighet att utvecklas och nå framgång!
Är du intresserad av aftonklänningar? Läs mer på aurala.fi/aikuiset/iltaolkkari eller kontakta: Päivi / 050 316 7704 eller paivi.suominen@aurala.fi
Antt intervjuades av Kati Vallenius. Artikeln publicerades först i tidskriften Aurala i augusti 2025.
