Jag skulle vilja dela med mig av ett utdrag ur verket Profeten (1923, finska Annikki Setälä 1968) av poeten Kahlil Gibran (1883–1931). Kanske är du redan bekant med det:
Dina barn är inte dina barn.
De är döttrar och söner till Livets längtan.
De kommer genom dig, men inte från dig.
Och även om de bor med dig, tillhör de fortfarande inte dig.
Ge dem din kärlek, men inte dina tankar.
För de har sina egna tankar.
Du kan ta hand om deras kroppar, men inte deras själar.
Ty deras själar bor i gryningens boning,
dit du inte kan gå, inte ens i dina drömmar.
Du kan försöka bli som dem,
men försök inte få dem att gilla dig.
Ty livet går inte tillbaka och uppehåller sig inte vid den gångna dagen.
Du är bågen från vilken dina barn skjuts som levande pilar.
Bågskytten ser slutet på den ändlösa vägen och
han kommer att böja dig med sin kraft
så att hans pilar skjuter långt och snabbt.
Böj dig i Skyttens händer med glädje.
Ty liksom han älskar pilarna som flyger,
så älskar han bågen
som är orubblig."
Jag tror att passagen handlar om att vi är födda in i denna värld fria; vi tillhör inte ens våra föräldrar. Idag är jag dock inte lämnad att fundera över diktens innebörd, utan berättelsen om invandring, internationalitet, flerspråkighet och kraften i det sociala stödet som ligger bakom.
Gibran är känd som en libanesisk-amerikansk författare och konstnär. Ännu inte bekant med Gibrans egen historia, antog jag att diktens originalspråk var arabiska. Författaren är känd i väst som Kahlil Gibran. Det är en förkortning och latinisering, det vill säga en översättning till det latinska alfabetet av hans officiella namn, som när det är skrivet på originalspråket ser ut så här: جبرن خليل جبرن . En mer korrekt latinisering av namnet skulle vara Gibran Khalil Gibran.
Gibran föddes i det som nu är Libanon. Vid 12 års ålder flyttade han med sin mamma till Boston efter en släkting. Det var hem för den näst största syrisk-libanesiska gemenskapen i USA vid den tiden. Enligt vissa källor flydde familjen från det ottomanska förtrycket, det vill säga anlände till USA som flyktingar. Gibran bodde, studerade och arbetade senare åtminstone i Beirut, Paris och New York.
Efter att ha bosatt sig i Boston 1895 började den unge Gibran i en specialklass på en skola där invandrarbarn fick lära sig engelska. Utöver detta började Gibran sina konststudier vid det närliggande bosättningshuset, Denison House, som syftade till att hjälpa fattiga invandrar- och stadsfamiljer att förbättra sina levnadsvillkor. (Aurala är för övrigt Åbos eget bosättningshus, som det finns över fyrtio av runt om i Finland!).
Så Gibrans konstkarriär började med bosättningsaktiviteter. Florence Pearce, bosättningshusets konstlärare, uppmärksammade pojken och presenterade honom för konstanhängare. Under sin karriär hade Gibran flera anhängare och mecenater, utan vilka han knappast hade blivit en av världens mest sålda poeter. Det finns kraft i nätverk.
Gibran skrev till en början på arabiska. Han bytte senare till engelska på inrådan av sin anhängare Mary Haskell så att hans skrifter kunde bli kända över hela världen. Detta mål uppnåddes. Annikki Setäläs finska översättning av Gibrans mest kända verk Profeten gavs ut 1968. Sedan dess har två nyare finska översättningar av verket publicerats.
Gibran hade arabisk och maronitisk bakgrund. Maroniter är kristna som har en egen oberoende ställning inom den katolska kyrkan. Gibran har kallats "den nya tidens barnmorska" och "profeten" eftersom han skrev livsvisdom oberoende av världsreligioner och kritiserade både sekulära och religiösa auktoriteter. Med dessa förtjänster hamnade han också i de maronitiska ledarnas onåd.
Gibran dog 1931 i New York och begravdes senare i sin hemstad Bsharri, Libanon. Han testamenterade sina framtida bokarvoden till utveckling och förbättring av sin hemstad.
Världsflyktingdagen firades den 20 juni. Den dagen har redan passerat när jag skriver detta, men det här blogginlägget kommer att publiceras lagom till Poesi- och sommardagen, som firas den 6 juli. Kanske, när vi stannar vid Gibrans ord, kan vi filtrera tanken till hans livshistoria också. Jag är kvar att fundera på vad det är för invandringsberättelser vi bygger här i dagens Åbo och hur vi skulle kunna driva varandra framåt i livet, i nya riktningar, som en vår.
Mint Tarkiainen
Författaren är socialarbetare (högre MA), lösningsorienterad briefterapeut och expert på mångkultur, som arbetar i Auralas utvecklingsprojekt Familjearbete och stöd till invandrare (STEA 2019–2021).
Livsstadier av Kahlil Gibran har samlats in för den här artikeln från olika onlinekällor.
